~JustNelicious~

...How much patience you have, for instance."
~ Franklin P. Jones ~



Jag älskar barn. Jag tycker dom är underbara!! Dom ser på världen på ett sätt som vi vuxna borde ta efter och dom är raka o ärliga. Det sitter sällan fast o frågar man får man sanningen slängd i ansiktet vare sig man vill eller inte. Nått jag däremot inte för nått i världen förstår mig på är skrikbarn. Inte barn som är ledsna, hungriga, har ont osv, men rent gnälliga barn. Dom som skriker o gnäller mest bara för sakens skull o för att föräldrarna inte säger ifrån... Som klippet ovan. Där föräldrarna inte har någon pli på ungen o allt som krävdes var lite salta pinnar typ. Visst, ingen förälder är perfekt, men barnen föds ju som ett blankt ark och det är förälderns jobb att forma barnet. När dom sen i sin tur inte använder sin roll som förälder till att lära barnen rätt från fel och att bete sig när dom är bland folk, då skyller då aldrig jag på barnet, utan föräldrarna. Jo, visst, jag har inga egna barn, men känner nog många föräldrar för att se skillnad på barn och barn + att jag själv varit ett barn en gång o kan inte för nått i världen erinra mig att jag hört någon av mina närmsta vänners barn göra det.



Alla har sett barnet på mataffären som ligger på golvet o skriker och vrålar utöver sig för att dom inte får en godis/tidning/leksak, o några av oss kanske tom har sett föräldern som i rykandes sinne tagit ungen i armen o praktiskt taget släpat barnet ut i bilen/hem. Hatten av för den föräldern!! *applåderar* Hur ofta har vi sett att daltande o gullande i den stunden lönar sig o att föräldern ger med sig för att "slippa en scen" - som leder till vad?? Exakt - fler scener!! Hur många har inte hört barn säga "Jag tycker inte om/vill inte ha..." o i nästa sekund sitter ungen med en kaka/macka/annan maträtt framför sig? Vad hände med "Du smakar o äter det som serveras!" som man själv fick itutat som barn? Det som i sin tur ledde till att jag idag praktiskt taget äter allt... Om än kanske inte hoppande av glädje, men jag äter det! Och vad med lördagsgodis? Nu är det godis, pizza o annat slisk inte bara lördag, utan fredag "För vi ska mysa" o kanske tisdag, söndag o onsdag oxå... Jag vet att jag låter som en gammal stofil men är det fest är det fest o är det vardag så är det vardag! När man är lite ska man få känna skillnaden, men måste det vara genom mat? Kan det inte vara genom sakerna man gör?

Vem vet, om nått år när man förhoppningsvis är förälder, så kanske man själv mutar barnet på Ica, ger dom pizza på tisdagar, kakor till frukost och låter dom se tv hela dagarna... Tills dess så får jag gå runt o störa mig på oansvariga föräldrar som uppfostrar sina barn på märkligaste sätt o vi andra ser på o bävar för den dagen dess ska ta över o styra världen... :o/ Fast lite hopp får man ändå när man ser att det finns undantag, barn som engagerar sig i det viktiga i världen... :oP

...and someday your rainbow will come smiling through. No matter how your heart is grieving, if you keep on believing, the dream that you wish will come true."
~ Cinderella ~



Finns inte många sånger som får en på lika bra humör som just denna... :o)

...you never know how many inches you're going to get or how long it will last”

Första snön kom idag. Märkligt!! Men lite mysigt... :) Och det var tyvärr för varmt ute för att den skulle stanna, men det blev vitt i rabatten vi har på balkongen på jobbet så lite stämning blev det. Så pass mycket stämning att jag var tvungen att ställa fram mitt pepparkaksljus som jag haft en evighet men inte tänt. Tills idag!!

I love vintern - för då infaller julen!! Fast jag vill nog ändå njuta liiiiiiite längre av hösten. Den är ju trots allt min favoritårstid o jag har inte hunnit skriva en önskelista än... :oP

...it's imperative to compete.”
~ David Weinbaum ~

Tävlade i helgen... Charmen med att ha en verkligt tävlingsinriktad partner är att han VILL vinna, han VILL bli bättre. Tyvärr gör det honom till en lite halvdålig förlorare däremot... :o) Inte att jag gillar att förlora men det här var en förlust som - för mig - kändes bra, taktisk o förmånlig inför nästa tävling som är i Ludvika om 2 veckor. Det är svårt att träna upp sig en klass på mindre än 2 veckor o 3 träningstillfällen. Visst har vi tränat mycket i 164 o 172 men det är inte samma som att verkligen nöta på i ett tempo en längre tid. Nu blir det att satsa järnet dom här sista träningarna före resan ner och satsa på att nöta in grunderna och sen köra tempo så man börjar tagga för att gå upp en klass o tävla i BVC i Älvsbyn i december. För en seger SKA det bli nästa tävling. Visst är det rolig att stå på pallen o få en 3eplats och uppflyttningspoäng, men inget toppar ju ändå en första plats. Och på riktigt bortaplan - som Ludvika - där man inte tävlar mot nån av ens klubbkompisar blir det mer allvar. Nu blev vi slagna av ett Umeåpar och sen fick Sandra o Viktor en välförtjänt seger!! Unnar dom VERKLIGEN det men ser fram emot ett startfält där inte 50% är klubbkompisar!! :o)  



Foto: Hanna Morén

...who takes her husband about with her everywhere is like a cat that goes on playing with a mouse long after she's killed it."
 ~ H.H. Munro ~

Fick lära mig idag att anledningen till att Squees inte äter upp näbbmössen han så gärna, och uppenbarligen enkelt, fångar och dödar, är att dom inte smakar gott. Nu undrar jag: -Hur har människan kommit fram till det?? Forskning? Hur? Smakat? O hur vet man att katter har lika smaksinne som oss då dom uppenbarligen inte bryr sig om att dom ätit sin torra, hjärtformade mat med samma smak i 5 månaders tid... Visst kan en människa begå misstaget att man äter en konstig svamp eller märkliga bär, möjligtvis en läskig fisk, men hallå! En mus?? 

Ibland tror jag att folk har på tok för mycket tid på sina händer. Iaf dom riktigt obscent smarta. För ingen människa med en normalt fungerande hjärna och ett hyffsat socialt umgänge skulle prioritera att forska i olika smaker på möss före att resa jorden runt, gå på bio med vännerna, mysa med sin älskling, äta middag med släkten en sommarafton...

Fast åter igen, det kanske bara är jag? Vem vet...?

...and we would spend all day text messaging each other. And he thought that he could tell that he liked me more because he actually spelt the word 'YOU' and I just put the letter 'U'."
~ Kelly Osbourne ~

Hur går det med Ditt dateande? Bra eller? Bara jag i halva världen som INTE förstått mig på dateingvärlden än, trots en del tid levandes i den? Jag tycker det var såååå mycket lättare 1986 när man satt i gungan på Morö Backeskolan o gungade så högt man bara kunde för att RW stog nedanför o frågade chans o vägrade gå därifrån förän jag sagt ja... Eller när TS stog o gjorde samma sak genom vårat klassrumsfönster... O hur jag dumpade han genom samma fönster typ 2 timmar senare o att han sen tog min väns mössa på vägen hem o inte gav tillbaka den förän han fick chans på mig igen. Det var tider det. Lite skrämmande, men okomplicerade tider. Jag undrar hur många killar man fortfarande egentligen har runt om i Sverige för att man aldrig gjorde slut pga den enkla anledning att dom befann sig typ 84 mil bort, var kusin till en klasskompis o man aldrig hade någon som helst kontakt med personen. Snacka om okomplicerat!! :)



Det var bättre förr. Visst var det brist på kontakt men när väl kontakten skedde... OH!! MY!! GOD!! Vem minns inte första kyssen med det motsatta könet? Okej, jag önskar att den hade skett med någon annan, menmen, gjort är gjort o han hade då testat förr o spänningen som ledde till den kyssen... Dra mig baklänges!! Man hade nog kunnat lysa upp halva stan bara genom att koppla en sladd till mitt adrenalincenter för där vill jag lova det var high life. När vi satt bredvid varann i soffan på CeGe. Days of Thunder var på tv. Minns det så väl, det var en lördagkväll just när jag börjat 7an. Hur man sakta, sakta, sakta flyttade sin hand lite närmare, lite närmare, liiiiiiiite närmare. Allt gick i slow motion. När så våra lillfingrar möttes... Puh!! Snacka om elchock!! O då gillade jag inte ens killen i fråga!! :oD Men han gillade mig o jag var nyfiken. Visst... Även han blev dumpade dagen efter, modigt nog i telefonen... Och det kom jag att få ångra... Men det är en annan historia. Man fick ju hålla handen med några fler genom tonåren och även om det var short but sweet så ångrar jag inget idag.



Men idag... Njae... Vet inte... Jag är väl en typisk tjej som vill hitta Han, mannen med STORT H. Mr Right o inte Mr Right Now. En gammal bekant till mig tycker att jag skulle passa perfekt ihop med en vän till henne. Intressant då jag o hon inte har setts på... Öööh... Typ 15 år, eller är det mer, o jag har inget ont att säga om henne, men kände vi varann så väl back in the days H? :o) Visst, hon slog huvudet på spiken utseendemässigt sett på killen i fråga, mörk med iaf en tatuering, men sen då. Hur vet hon vad jag vill ha? Hur vet hon att Jag är den Han vill ha? Den jag var när jag var 15 hoppas jag verkligen inte att jag är idag. Visst, jag kommer nog aldrig att växa upp helt, men lite mognare än 15 hoppas jag att jag är... Oftast... :P Och hur vet Jag vad Jag vill ha? Visst, han ska va snäll, det är A & O... O längre än mig... Men mer? Vilja samma saker kanske? Vara på samma plats i livet - ABSOLUT!! Men det finns ju ändå ingen garanti för något. Orkar man och vågar man kasta hjärtat igen? Hur många gånger kan det krossas före det inte går laga fler gånger? :o.



Nåja. "Allt händer av en anledning" är ett bra motto, så livet som singel o antalet Mr Wrongs lär nog ha ett syfte. Vilket fattar jag inte riktigt, men så är det ju en hel del jag inte förstår. Varför snön är vit. Varför Squees märker direkt om jag är ledsen men inte fattar hur sur jag blir när han envisas med att släpa in mer eller mindre döda smådjur. Varför folk alltid tror att kändisar dör för att slippa uppmärksamheten. Varför tror jag på spöken o änglar men inte på någon Gud? Ja, listan går göra oändlig. Svaret lär poppa upp så småningom... Det är bara att vänta... O vänta... O vänta.... O vä...  

...we get drunk. When we get drunk, we fall asleep. When we fall asleep, we commit no sin. When we commit no sin, we go to heaven. Sooooo, let's all get drunk and go to heaven!"

Jag vet inte vad som hänt med mig... Men jag har helt förlorat det lilla förstånd jag en gång hade. Vet inte om förståndet tynar bort med åren eller om det helt enkelt försvinner när man lär sig saker som att leverbiffar steks bäst på låg värme en längre stund eller att Fun Lightsaft funkar utmärkt att ta död på myror med... Men det märkliga är ju att så fort D kommer till stan så brakar själva helvetet lös!! Ingen har kvar en gnutta förstånd så det är inte bara jag som drabbas, tack o lov. Men även om man blir toooooookfull så har man så hysteriskt roligt!! Och man lär sig aldrig från fest till fest. Minns ju hur mkt jag fick återberättat från i somras när han var här senaste... Och igår tyckte jag att jag hade koll o kom ihåg allt, men döm om min förvåning när jag kollade igenom kameran idag o inte kunde komma ihåg hälften av bilderna som tagits - och JA, jag var med på bilderna!!

Det jag har hyffsad stenkoll på är hur otrooooooligt glad jag var hela kvällen. Hur kul jag hade. Hur lycklig jag var. Skamligt lycklig!! Och dom jag träffade var bara gebraenergimänniskor, sånna som jag mår bra av att se. Stackars Mr Mister som gav mig skjuts hem till han på Gudrun efter att JAG var den för fulla personen av oss, kors i taket. Han ångrade nog sitt ragg då kläderna rök av, jag låg i sängen i ca 15 sekunder för att se hans sovrum snurra runt mitt huvud, hoppa upp, bli bjuden på en Resorb o i samma veva klädde jag på mig o cyklade hem den sista biten - knappt ens upphånglad. Väl hemma insåg jag hur bra det skulle vara att kräkas... Inte för att det är BRA men för att få ur mig lite av det jag druckit... Och rätt snabbt tänkte jag till lite extra, raglade in i sovrummet, hämtade en filt, täcke och kudde... O la mig till rätta i badrummet. Mådde inte illa, men ville bara kräkas. Fick tänka lite spytankar, men det gick vägen!! Vaknade 10.22 med Squees sovandes mellan mina fötter i min något provisoriska säng... Tänk vad han måste älska mig den kissen!! <3



Vågar inte längta till nästa gång D är i stan igen, men måste ändå göra det lite för det är EXAKT som i Vänneravsnittet med Mike "Gandalf" Ganderson... Priceless - absolutly priceless!! :o)



-I'm so excited, I may vomit!! :oD
~Chandler~

...for every time you made me smile, I would be holding the night sky in my hand."

Du fick mig att le igår... Och dagen före det... Ärligt. Innerligt. Hjärtligt. Varmt. Ömt. Lyckligt. Och Du kan få Mig att le idag, imorgon o fler dagar därtill. Om Du låter det ske...

"She'll change her name today.
She'll make a promise and I'll give her away.
Standing in the bride-room just staring at her.
She asked me what I'm thinking and I said "I'm not
sure-I just feel like I'm losing my baby girl."
She leaned over...gave me butterfly kisses with her mama there,
Sticking little white flowers all up in her hair
"Walk my down the aisle, Daddy-it's just about time."
"Does my wedding gown look pretty, Daddy? Daddy, don't cry!"
Oh, with all that I've done wrong I must have
done something right.
To deserve your love every morning and butterfly
kisses-I couldn't ask God for more, man this is what love is.
I know I gotta let her go, but I'll always remember
every hug in the morning and butterfly kisses."

Kanske beror det på att jag är "Pappas flicka" men den där sista versen... Jisses Amalia!! Jag har väl hört låten typ 1000 gånger men ändå, varje gång, så när det kommer till den där delen när hon ska byta sitt namn idag... Tårarna bara sprutar!! Den dagen jag gifter mig ska den spelas som Far & Dotter-dans... Få se om jag lyckas hålla tillbaka tårarna då!! Nu ska jag torka tårarna o krypa i säng... Lite knäckt efter helgens danskurs men en FANTASTISK middag hos en underbar person gjorde att man hittade livsgnistan igen... :P Tack!!

...att verkligen släppa taget och gå vidare. Det är lätt att låtsas som allt är okej, att beslutet är fattat och rätt, skönt och glasklart... Jag kan inte släppa greppet... Kan inte låta han gå... Kan inte låta det vara... Kan inte förlåta mig för det jag sa som nog sårade honom... Om man kunde spola tillbaka allt och göra om det... Bara en gång till...

...då skulle jag valt mina ord bättre... Jag skulle inte ha sagt det jag tänkte... Skulle förklarat mig själv bättre... Inte sagt ord som jag nu ser hur ont dom måste ha gjort... Jag skulle ha tänkt igenom allt bättre... Skrivit ner det... Fått klarhet... Resonerat med mig själv... Känt efter en till gång... Nu är jag bara ledsen. Och undrar om jag gjort rätt? Jag har inte gjort rätt!! Jag har gjort fel! SÅ fel!! Så OERHÖRT fel!! Hur kunde jag? Efter all den här tiden...? Det känns inte nånstans rätt... Hur vet man om det är rätt?? Varför har jag sån ångest om det är som det ska? Om det är rätt beslut?

...spring a watercolor, summer an oil painting and autumn a mosaic of them all."

Dom hade rätt dom som var uppe med tuppen imorse. Hösten ÄR här!! Verkligen. Förmiddagspromenaden till stan bekräftade det. Solen sken av och till, kylan var här, löven var alla tänkbara färger. På vägen hem var jag bara tvungen att ta lite bilder på den årstid jag älskar mest...

Förra vintern fick ju min underbara Lindbergmössa sätta livet till då Exet blev påkörd så jag var tvungen att ersätta den nu. Blev samma märke, men lite annan look. I love it anyways!! :o)

Har en tvättäkta depparkväll trots att det är en sån där "typisk" höstkväll som jag i vanliga fall älskar! Det regnar. Det är becksvart. Ljusen är tända. Men jag känner mig så oerhört ensam... Alla gör nått ikväll... O inte en enda har frågat om jag har lust att hänga på... Känns märkligt. Vet inte riktigt vilken krets jag hör hemma i. Jag har inte dansat så mycket i sommar så där hör jag inte hemma o om jag skulle höra hemma i ett dansgäng så är det med dom som bor 50-100 mil bort, fast inte heller där är jag "hemma"... Här på hemmaplan så har man ju dom vännerna som inte dansar... Men där känner jag inte heller att jag räknas in... Och jag är inte en sån som hela tiden vill fråga "Får jag vara med?". Jag vill nångång bli inräknad automatiskt... Kanske är det höga krav eller märkliga önskningar, men jag vill inte vara det 5e hjulet, den som hela tiden får haka på för att den inte har något annat för sig. Skittrist!! Men det är väl bara att gilla läget, att man står med fötterna i olika världar vilket leder till att man inte hör hemma i nån... Oerhört jobbigt en kväll som denna... :o(

...is a second spring where every leaf is a flower."

Dom som var uppe i tid imorse hävdar att det var frost och att dom fick skrapa bilrutorna... Bara jag i hela världen som ÄLSKAR den här årstiden?? Det finns ingen vackrarare årstid än hösten. Luften. Solen. Mörkret. Regnet. Lövens färger. Frosten... Det är ju mirakulöst!! Ska fira årstiden med att fara på stan o köpa en ny mössa.



Och ja!! Långkalsongerna är på!! :o)