~JustNelicious~

...But the mother sure as hell does..."
~K.A.M.R.~

Att bli styvmor är väl inte en dröm jag någonsin haft. Har motsatt mig det å det våldsammaste. Aldrig en kille med barn. Inte en chans! Men det är väl bara att inse att när jag själv var ute och levde livets glada dagar och njöt till fullo av vad världen hade att erbjuda så var det en hel del där ute som spenderade tiden med att yngla av sig. Nu får man då skörda frukten som såddes under ens glansdagar. Förhållanden tar slut och det finns en uppsjö med singelföräldrar där ute. Jag har ingen åsikt om föräldrarna eller dess relation alls. Dom har säkert försökt och hade sen en ärlig o hederlig orsak till varför dom skildes åt.



När man så springer in i en kille, som inte bara är en kille, utan även pappa, så säger min instinkt direkt "FLY!! Spring för allt du är värd!!". Inte för killen. Inte för barnet. Utan för mamman. Ett ex är alltid ett ex och när barn finns med i bilden så kommer alltid mamman, alltså exet, att finnas med i bilden. Alltid! För evigt! Inte som ett flyktigt "Hej!" på stan eller en nickning ute på krogen, utan hon är där. Jämt! Hela tiden! Och det är DET som gör mig mest anti-singel-pappor. Har jag en kille vill Jag ha Han. Jag vill inte ha Han, Dom och Henne. Det blir lixom ett paketdeal... Ett paket jag inte beställt. Men kärleken sägs ju vara blind och är det rätt så finns det inget som hindrar känslorna från att flöda antar jag, för en kille med barn... Det är ju ändå jädrigt sexigt på nått sätt... :oP