~JustNelicious~

...When I die it'll be a glorious day. It'll probably be a waterfall.”
~River Phoneix~

Hur mycket jag älskar mina vänner är nog redan uppenbart om man känner mig eller har läst den här bloggen tidigare. Hur extra mycket nära hjärtat jag håller en av dessa är också uppenbart. Han är mitt livs kärlek. Det kanske aldrig blir Vi, men mina känslor för han råder det ingen tvivel om. När då just denne person hamnar i en livskris, när någon som står honom väldigt nära dör oväntat till följderna av en bilolycka, då vill jag vara där lite extra mycket. Precis som jag skulle med alla mina vänner, självklart, men med dom extra känslorna så vill jag lite extra mycket med denne. Men hur finns man där för någon som bor så långt bort? Någon som man inte bara kan fara förbi lite snabbt för en kväll? Jag känner mig rådlös. Hjälplös. Men jag hoppas att vetskapen att jag finns och skulle göra vad som helst för honom underlättar det svåra han och hans familj går igenom just nu.