“Memory is...
...man's greatest friend and worst enemy.”
~ Gilbert Parker ~
Jag är rätt dålig på namn. När man träffar en person och man snabbt skakar hand och presenterar sig själv... Deras namn går in i ena örat och ut lika snabbt genom det andra. Varför? Jag tror nånstans att det sitter i intresse. För vissa namn fastnar ju på en gång. Men vid dom tillfällena när man träffar en person och man känner på sig att man inte kommer att ses igen, ja, då bryr jag mig nästan inte. Det är väl fel antar jag. Men det bara blir så.
Ansikten tycker jag däremot att jag har rätt bra koll på. Men det är märkligt vad man kan "tycka" mycket men egentligen så tycker man fel. Uppenbarligen har man träffat en del personer, pratat med dom, kanske till och med presenterat sig för dom, men lik förbenat minns man dom inte. När då den personen kommer ihåg Mig... Uj, uj, uj... Det är jobbigt!! Betyder andra människor alltså så lite för mig att jag inte bemödar mig med att minnas dom? Eller är huvudet full redan? Det finns inte plats med mer personer där inne. Det känns som att det ska till något drastiskt för att jag ska komma ihåg folk nu för tiden...
Nåja. Vilket som. Så länge jag kommer ihåg dom som gör skillnad i mitt liv och faktiskt betyder något så ska man väl inte deppa ihop helt, men hur många personer går omkring där ute och tycker att jag är en fasligt dryg rackare för att jag inte kommer ihåg den där festen 2004 när vi möttes i hallen hos den och den o jag inte bemödar mig att säga hej när vi möts? Kanske lika många som jag ser på och tänker detsamma... :o)
~ Gilbert Parker ~
Jag är rätt dålig på namn. När man träffar en person och man snabbt skakar hand och presenterar sig själv... Deras namn går in i ena örat och ut lika snabbt genom det andra. Varför? Jag tror nånstans att det sitter i intresse. För vissa namn fastnar ju på en gång. Men vid dom tillfällena när man träffar en person och man känner på sig att man inte kommer att ses igen, ja, då bryr jag mig nästan inte. Det är väl fel antar jag. Men det bara blir så.
Ansikten tycker jag däremot att jag har rätt bra koll på. Men det är märkligt vad man kan "tycka" mycket men egentligen så tycker man fel. Uppenbarligen har man träffat en del personer, pratat med dom, kanske till och med presenterat sig för dom, men lik förbenat minns man dom inte. När då den personen kommer ihåg Mig... Uj, uj, uj... Det är jobbigt!! Betyder andra människor alltså så lite för mig att jag inte bemödar mig med att minnas dom? Eller är huvudet full redan? Det finns inte plats med mer personer där inne. Det känns som att det ska till något drastiskt för att jag ska komma ihåg folk nu för tiden...
Nåja. Vilket som. Så länge jag kommer ihåg dom som gör skillnad i mitt liv och faktiskt betyder något så ska man väl inte deppa ihop helt, men hur många personer går omkring där ute och tycker att jag är en fasligt dryg rackare för att jag inte kommer ihåg den där festen 2004 när vi möttes i hallen hos den och den o jag inte bemödar mig att säga hej när vi möts? Kanske lika många som jag ser på och tänker detsamma... :o)
Kommentarer
Postat av: Tommy
Haha! jaaa jag har ju hört rykten om dessa "toppluvor"!! Verkar vara bra grejjer!!:) Problemet är nu iaf löst då jag har virkat mig en aldeles egen mössa! Har även börjat med värsta produktionen inom stickbranchen då jag matar ut raggsockor!!:D grymt kul!
Trackback
