“Thinking...
...is the greatest torture in the world for most people."
Kan inte annat än hålla med. Varför kan man inte bara veta svaret? Varför känns det som att mitt liv går i repris just nu? Var jag inte i exakt den här situationen för 2 år sedan?? Man är som en vågskål o står med en fantastisk kille i varje hand o vet inte vem man ska välja. I-landsproblem, ja visst, men det är Mitt o för mig är det verkligen ett problem, nu precis som då. Hur väljer man mellan två fantastiska ting? Hur kan man fatta ett sånt beslut? Då valde jag vad jag för stunden ansåg vara rätt men det blev oerhört fel. Visst var han Mr Right, men inte Mr Right Right, utan Mr Right Now. 
Vad lärde jag mig av det? Jag gick på den som hade mest drag som attraherade mig, den jag kände att jag var mest lik, den som jag kände att jag kunde prata mest med, den som gav mig mest även om han egentligen gav mig minst eftersom han från dag ett sa att han inte kunde ge mig vad jag ville ha för att i nästa stund vilja ge mig allt och lite till... Om jag valt annorlunda - hur hade mitt liv sett ut idag då? Och hur ska jag kunna fatta ett beslut idag? Killarna är utseendemässigt sett lika varandra. Mörka skönheter med diverse tatueringar. Det inre...? Oerhört fina killar. Snälla, omtänksamma, godhjärtade. Men båda har sina nackdelar... Och dom säger ju att när man träffar en potentiell partner så ska man se till deras nackdelar istället för fördelar o tänka efter om man kan leva med det mindre attraktiva. Fördelar är ju sällan nått som nöter o tär lixom... Men hur väljer man efter någons nackdelar?? Hur kan man säga att Du är en bättre person än Han. Deras liv har sett olika ut, dom har formats efter vad dom gjort och gått igenom och hur kan man säga att en person inte är "värdig en" pga något som den personen inte ens kan styra över? Vilken karusell ska man ta?? Den känslomässiga berg och dalbanan jag åkt upp o ner, fram o tillbaka på i 2,5 år, eller ska jag våga chansa på en ny karusell... Den som verkar kunna ge mig så mycket fjärilar i magen att jag tjuter av spänning och lycka men ändå inte gör så att jag kräks...
Det finns så många frågor!! Hur...? Varför...? På grund av...? Genom att...? Utan...? Med...? För att...? När...? Vad...? Om man kunde se in i framtiden o veta vad man ska välja...
Hur fattar man beslutet??
En gång stod jag ungefär här. I valet.
Tömde mig själv, rannsakade.
Frågade. Svarade och frågade igen.
Bestämde mig.
Och tog helt enkelt ingen av dom.
Främst för att jag antog att vem jag än tog skulle jag fortsätta tänka även på den andra.
Strax efter jag fattat beslutet fylldes jag av en känsla och värme som bara kunde betyda att jag gjort rätt.
Utan att veta vad som skulle komma.
Med välkomnande armar och sine.
Bara några veckor senare träffade jag för första gången i mitt liv en pojke som fick mig att tro på kärlek vid Första Ögonkastet.
En våg av känslor, härliga pirr å leenden.
Det kan va värt att släppa taget, släpa tårar och släppa kontrollen.
Jag lovar.
=)
LOVE
Underbara Fia...
Jag ska hålla dina kloka ord i mitt hjärta o huvud när jag fortsätter överväga...
Helgen får avgöra.
nervös
Oj - ska helgen avgöra. Då räknar jag med x antal förtydliganden redan på fredag :)
Massa kramz!
Jag önskar dej en underbar hellg min kära GRANNE !!!
Sen kan Du ju alltid berätta för båda kandidaterna hur det står till, och förklara att Du behöver tänka över ditt beslut under obestämd tid. Då är det inte osannolikt att deras egen reaktion på detta faktum gör det lätt för dig att bestämma dig. Ärlighet varar längst...
Så sant Svenjo... Ärlighet är min grej o så kommer det att förbli, även i detta fall...
