~JustNelicious~

...I try again, and again, and again..."
~ Nick Vujicic ~



Sluta klaga över småsaker. Njut. Må. LEV!!

...than a person who doesn't care about people is one who pretends to care. People can spot a phony every time."

När jag började blogga så var tanken att tömma mitt huvud. Rensa o ventilera. Inte med andra, utan med den som står mig närmast - Mig Själv. Att folk skulle läsa min blogg var jag väl medveten om, men det skulle inte vara så många. Jag är en öppen bok o dom som vill veta nått om mig - mina vänner - dom frågar o pratar med mig, dom behöver inte läsa om hur mitt liv o mina funderationer ser ut! Bloggen är till för mig, mig o mig! Att sen en del läser den är ju kul, man får lite feed back, man kan bolla idéer med människor man kanske inte ser så ofta, man kan få ett uppmuntrande ord på vägen...



Men sen finns det tydligen dom som läser bloggen som säger sig ge praktiskt taget blanka fan i mig! Till vilket syfte läser man då bloggen? Vad har man ut av att läsa en blogg som en person skriver som man lägger ner tid, energi o kraft på att INTE ha med att göra är för mig ett mysterium. Okej om rena främlingar halkar in här, det köper jag hellre, för det gör jag med - halkar in på främlingars bloggar alltså. Tilltalar dom mig så läser jag mer, gör dom det inte lägger jag den inte på minnet. Min bloggadress är inte heller nått jag har så öppet. Man måste gå in på min profil på FB o sen vidare in på min info för att scrolla ner o hitta den. Jo, jag har den på msn också som status där men så många är det inte som jag har på msn att det uppstår en läsarstorm direkt. Ett extra frågetecken i det här fallet är att vi inte är vänner på FB eller är på varanns msn så för att inte bry sig måste jag säga att möda lagts ner för att läsa nått som inte sägs spela någon roll... För kom igen!! SÅ spännande är INTE mitt liv att man läser det här för alla sliskiga detaljer jag delger!?! Eller? Kanske ska resonemanget som jag kört med större delen av livet tas fram igen - Är Ditt liv så ointressant att du måste hålla dig uppdaterad om Mitt??



Nattens fråga är då: Varför intressera sig av en människas funderationer om den inte har någon plats i ens liv? Om man bokstavligt talat inte vill ha med personen att göra? Jag respekterar människors beslut om dom inte vill vara med mig, man är inte vän med alla, men som nån sa ska man "respektera alla o vara vuxna". Det jag vill lägga till där är ärlighet! Man ska vara ärliga mot varandra! Ärlighet varar längst o väljer man att mörka sanningen så kommer den ändå tids nog att komma fram o det sker sällan på ett särskilt vackert sätt eller inlindat i bomull. Vill folk gå runt o låtsas att allt är bra - då får dom för 17 se till att täcka över "detärintebrabiten" för anledningen att ni inte är stjärnor i Hollywood är just för att skådespeleriet suger!!

...så behöver man bara göra hennes arbete meningslöst”.
~ Fjodor Dostojevskij ~ 

Det är stunder när jag älskar mitt jobb mer än andra gånger. Fast älskar det gör jag 99% av gångerna jag är där. Men som igår, när vi firade att gruppbostaden på Lyckogränd 89 fyllde 20 år, det är en sån gång när jag älskar jobbet lite, lite extra... För vem vill inte bli bjuden på det här:




Hipp hipp hurra på Lyckos födelsedag!!!

...How much patience you have, for instance."
~ Franklin P. Jones ~



Jag älskar barn. Jag tycker dom är underbara!! Dom ser på världen på ett sätt som vi vuxna borde ta efter och dom är raka o ärliga. Det sitter sällan fast o frågar man får man sanningen slängd i ansiktet vare sig man vill eller inte. Nått jag däremot inte för nått i världen förstår mig på är skrikbarn. Inte barn som är ledsna, hungriga, har ont osv, men rent gnälliga barn. Dom som skriker o gnäller mest bara för sakens skull o för att föräldrarna inte säger ifrån... Som klippet ovan. Där föräldrarna inte har någon pli på ungen o allt som krävdes var lite salta pinnar typ. Visst, ingen förälder är perfekt, men barnen föds ju som ett blankt ark och det är förälderns jobb att forma barnet. När dom sen i sin tur inte använder sin roll som förälder till att lära barnen rätt från fel och att bete sig när dom är bland folk, då skyller då aldrig jag på barnet, utan föräldrarna. Jo, visst, jag har inga egna barn, men känner nog många föräldrar för att se skillnad på barn och barn + att jag själv varit ett barn en gång o kan inte för nått i världen erinra mig att jag hört någon av mina närmsta vänners barn göra det.



Alla har sett barnet på mataffären som ligger på golvet o skriker och vrålar utöver sig för att dom inte får en godis/tidning/leksak, o några av oss kanske tom har sett föräldern som i rykandes sinne tagit ungen i armen o praktiskt taget släpat barnet ut i bilen/hem. Hatten av för den föräldern!! *applåderar* Hur ofta har vi sett att daltande o gullande i den stunden lönar sig o att föräldern ger med sig för att "slippa en scen" - som leder till vad?? Exakt - fler scener!! Hur många har inte hört barn säga "Jag tycker inte om/vill inte ha..." o i nästa sekund sitter ungen med en kaka/macka/annan maträtt framför sig? Vad hände med "Du smakar o äter det som serveras!" som man själv fick itutat som barn? Det som i sin tur ledde till att jag idag praktiskt taget äter allt... Om än kanske inte hoppande av glädje, men jag äter det! Och vad med lördagsgodis? Nu är det godis, pizza o annat slisk inte bara lördag, utan fredag "För vi ska mysa" o kanske tisdag, söndag o onsdag oxå... Jag vet att jag låter som en gammal stofil men är det fest är det fest o är det vardag så är det vardag! När man är lite ska man få känna skillnaden, men måste det vara genom mat? Kan det inte vara genom sakerna man gör?

Vem vet, om nått år när man förhoppningsvis är förälder, så kanske man själv mutar barnet på Ica, ger dom pizza på tisdagar, kakor till frukost och låter dom se tv hela dagarna... Tills dess så får jag gå runt o störa mig på oansvariga föräldrar som uppfostrar sina barn på märkligaste sätt o vi andra ser på o bävar för den dagen dess ska ta över o styra världen... :o/ Fast lite hopp får man ändå när man ser att det finns undantag, barn som engagerar sig i det viktiga i världen... :oP

...and someday your rainbow will come smiling through. No matter how your heart is grieving, if you keep on believing, the dream that you wish will come true."
~ Cinderella ~



Finns inte många sånger som får en på lika bra humör som just denna... :o)

...you never know how many inches you're going to get or how long it will last”

Första snön kom idag. Märkligt!! Men lite mysigt... :) Och det var tyvärr för varmt ute för att den skulle stanna, men det blev vitt i rabatten vi har på balkongen på jobbet så lite stämning blev det. Så pass mycket stämning att jag var tvungen att ställa fram mitt pepparkaksljus som jag haft en evighet men inte tänt. Tills idag!!

I love vintern - för då infaller julen!! Fast jag vill nog ändå njuta liiiiiiite längre av hösten. Den är ju trots allt min favoritårstid o jag har inte hunnit skriva en önskelista än... :oP

...it's imperative to compete.”
~ David Weinbaum ~

Tävlade i helgen... Charmen med att ha en verkligt tävlingsinriktad partner är att han VILL vinna, han VILL bli bättre. Tyvärr gör det honom till en lite halvdålig förlorare däremot... :o) Inte att jag gillar att förlora men det här var en förlust som - för mig - kändes bra, taktisk o förmånlig inför nästa tävling som är i Ludvika om 2 veckor. Det är svårt att träna upp sig en klass på mindre än 2 veckor o 3 träningstillfällen. Visst har vi tränat mycket i 164 o 172 men det är inte samma som att verkligen nöta på i ett tempo en längre tid. Nu blir det att satsa järnet dom här sista träningarna före resan ner och satsa på att nöta in grunderna och sen köra tempo så man börjar tagga för att gå upp en klass o tävla i BVC i Älvsbyn i december. För en seger SKA det bli nästa tävling. Visst är det rolig att stå på pallen o få en 3eplats och uppflyttningspoäng, men inget toppar ju ändå en första plats. Och på riktigt bortaplan - som Ludvika - där man inte tävlar mot nån av ens klubbkompisar blir det mer allvar. Nu blev vi slagna av ett Umeåpar och sen fick Sandra o Viktor en välförtjänt seger!! Unnar dom VERKLIGEN det men ser fram emot ett startfält där inte 50% är klubbkompisar!! :o)  



Foto: Hanna Morén

...who takes her husband about with her everywhere is like a cat that goes on playing with a mouse long after she's killed it."
 ~ H.H. Munro ~

Fick lära mig idag att anledningen till att Squees inte äter upp näbbmössen han så gärna, och uppenbarligen enkelt, fångar och dödar, är att dom inte smakar gott. Nu undrar jag: -Hur har människan kommit fram till det?? Forskning? Hur? Smakat? O hur vet man att katter har lika smaksinne som oss då dom uppenbarligen inte bryr sig om att dom ätit sin torra, hjärtformade mat med samma smak i 5 månaders tid... Visst kan en människa begå misstaget att man äter en konstig svamp eller märkliga bär, möjligtvis en läskig fisk, men hallå! En mus?? 

Ibland tror jag att folk har på tok för mycket tid på sina händer. Iaf dom riktigt obscent smarta. För ingen människa med en normalt fungerande hjärna och ett hyffsat socialt umgänge skulle prioritera att forska i olika smaker på möss före att resa jorden runt, gå på bio med vännerna, mysa med sin älskling, äta middag med släkten en sommarafton...

Fast åter igen, det kanske bara är jag? Vem vet...?

...and we would spend all day text messaging each other. And he thought that he could tell that he liked me more because he actually spelt the word 'YOU' and I just put the letter 'U'."
~ Kelly Osbourne ~

Hur går det med Ditt dateande? Bra eller? Bara jag i halva världen som INTE förstått mig på dateingvärlden än, trots en del tid levandes i den? Jag tycker det var såååå mycket lättare 1986 när man satt i gungan på Morö Backeskolan o gungade så högt man bara kunde för att RW stog nedanför o frågade chans o vägrade gå därifrån förän jag sagt ja... Eller när TS stog o gjorde samma sak genom vårat klassrumsfönster... O hur jag dumpade han genom samma fönster typ 2 timmar senare o att han sen tog min väns mössa på vägen hem o inte gav tillbaka den förän han fick chans på mig igen. Det var tider det. Lite skrämmande, men okomplicerade tider. Jag undrar hur många killar man fortfarande egentligen har runt om i Sverige för att man aldrig gjorde slut pga den enkla anledning att dom befann sig typ 84 mil bort, var kusin till en klasskompis o man aldrig hade någon som helst kontakt med personen. Snacka om okomplicerat!! :)



Det var bättre förr. Visst var det brist på kontakt men när väl kontakten skedde... OH!! MY!! GOD!! Vem minns inte första kyssen med det motsatta könet? Okej, jag önskar att den hade skett med någon annan, menmen, gjort är gjort o han hade då testat förr o spänningen som ledde till den kyssen... Dra mig baklänges!! Man hade nog kunnat lysa upp halva stan bara genom att koppla en sladd till mitt adrenalincenter för där vill jag lova det var high life. När vi satt bredvid varann i soffan på CeGe. Days of Thunder var på tv. Minns det så väl, det var en lördagkväll just när jag börjat 7an. Hur man sakta, sakta, sakta flyttade sin hand lite närmare, lite närmare, liiiiiiiite närmare. Allt gick i slow motion. När så våra lillfingrar möttes... Puh!! Snacka om elchock!! O då gillade jag inte ens killen i fråga!! :oD Men han gillade mig o jag var nyfiken. Visst... Även han blev dumpade dagen efter, modigt nog i telefonen... Och det kom jag att få ångra... Men det är en annan historia. Man fick ju hålla handen med några fler genom tonåren och även om det var short but sweet så ångrar jag inget idag.



Men idag... Njae... Vet inte... Jag är väl en typisk tjej som vill hitta Han, mannen med STORT H. Mr Right o inte Mr Right Now. En gammal bekant till mig tycker att jag skulle passa perfekt ihop med en vän till henne. Intressant då jag o hon inte har setts på... Öööh... Typ 15 år, eller är det mer, o jag har inget ont att säga om henne, men kände vi varann så väl back in the days H? :o) Visst, hon slog huvudet på spiken utseendemässigt sett på killen i fråga, mörk med iaf en tatuering, men sen då. Hur vet hon vad jag vill ha? Hur vet hon att Jag är den Han vill ha? Den jag var när jag var 15 hoppas jag verkligen inte att jag är idag. Visst, jag kommer nog aldrig att växa upp helt, men lite mognare än 15 hoppas jag att jag är... Oftast... :P Och hur vet Jag vad Jag vill ha? Visst, han ska va snäll, det är A & O... O längre än mig... Men mer? Vilja samma saker kanske? Vara på samma plats i livet - ABSOLUT!! Men det finns ju ändå ingen garanti för något. Orkar man och vågar man kasta hjärtat igen? Hur många gånger kan det krossas före det inte går laga fler gånger? :o.



Nåja. "Allt händer av en anledning" är ett bra motto, så livet som singel o antalet Mr Wrongs lär nog ha ett syfte. Vilket fattar jag inte riktigt, men så är det ju en hel del jag inte förstår. Varför snön är vit. Varför Squees märker direkt om jag är ledsen men inte fattar hur sur jag blir när han envisas med att släpa in mer eller mindre döda smådjur. Varför folk alltid tror att kändisar dör för att slippa uppmärksamheten. Varför tror jag på spöken o änglar men inte på någon Gud? Ja, listan går göra oändlig. Svaret lär poppa upp så småningom... Det är bara att vänta... O vänta... O vänta.... O vä...