~JustNelicious~

Many people have eaten and drunk themselves to death. Nobody ever thought himself to death.”
~ Gilbert Highet ~

Men jag tror jag är på snudden att vara den första. Jag tänker så det knakar. Hela tiden. Heeeeela tiiiiiideeeeeen!! Logiskt sett borde jag resonera "Shit happens! Get over it!" men näe... Förnuftigt sett borde jag tänka "Jag har det jag behöver o mer därtill!", men inte det heller... För jag vet inte om jag önskar för mycket eller tänker på konstiga saker. Jag vet bara att sist jag sov ordentligt en natt, det var länge sen!! Sist jag somnade med ett huvud tömt på tankar o enbart fyllt av frid, det var inte igår. Sist det gick en dag utan att jag kände "Fy fan, nu går jag i kloster!"... Har jag någonsin tänkt så? :o. Att bara slippa bry sig. Om vad folk anser. Om vad jag tycker. Om känslor - mina och andras. Och problem. Situationer. Nötningar i vardan. Små saker som tär och tär och tär och gnager i mig. Saker som jag inte kan styra och skulle må bäst av att bara släppa, men inte är kapabel till. Skulle behöva en semester... Men först måste jag söka en massa tjänster för att mitt vik tar slut. Tjänster jag inte vill ha. Iaf inte dom som är lediga. Kan dom inte bara pytsa ut mig på ett boende nånstans så jag slipper bry mig ett litet tag till.
Så jag kan landa.
Hamna rätt.
Hitta lugnet igen.
Hitta mig själv.
Vet inte var jag tappade mig längs vägen, men borta är jag.