Thousands of years ago...
...cats were worshipped as gods. Cats have never forgotten this.
Jag har katt. KattER för att vara mer bestämt. Två. En kille o en tjej, Squeesy o Xuxa, för att vara om än mer specifik. Dom bryr sig inte om att dom nämns här sa dom så dom är väl 2 av dom få som faktiskt har sina riktiga namn...
För 4 år sen, ganska prick idag så föddes ett gäng kattungar hos en arbetskamrat. Tanken att skaffa katt hade väl egentligen inte funnits någonsin men upp ur det blå bestämde jag mig för att ta en, så klart den som låg överst på högen av ungar när dom skickade bilder på den stolta mamman Maja o hennes kull. Han stog ut ur mängden med sin silveraktiga gråfärg. Ju äldre dom blev desto närmare kom hemfärden. Det slutade med att han fick ta med sig en syster hem till mig också, Sweetie. Deras uppväxt var bra. Dom frodades o var innekatter av ytterst dålig rang. Squees sprang mest längs mitt balkongräcke o jagade duvor o skräcken som infann sig när jag en dag märkte att dom tagit sig ut ur mitt sovrumsfönster o var på taket o jagade fåglarna som var nästan dubbelt så stora som dom, var inte att leka med!
Ja, livet som djurägare är aldrig tråkigt. Det har varit några akutresor till veterinären då dom lyckats med än det ena ,än det andra. Jobbigast var det ändå när jag bestämde mig för att ta bort Sweetie. Hon hade alltid varit en speciell katt, men när hon blev mer o mer reserverad o uppenbarligen mådde sämre o sämre så var det med tungt hjärta jag beställde tid hos veterinären för avlivning. Jag avbokade... Och bokade igen... O avbokade... Det slutade med att jag till slut gav min dåvarande kille order när jag skulle jobba ett extra pass att han fick avliva henne - när jag kom hem skulle hon vara i katthimlen. Det var dock under hårda orders att det fick inte blöda, det fick inte kännas, det skulle gå snabbt, hon fick inte vara rädd, det skulle vara smärtfritt på alla sätt... Hon somnade in tryggt i sin bur med sin favoritleksak efter en festmåltid på sängen. Det var ett fruktansvärt beslut. Det värsta jag fattat i hela mitt liv. Att en annan varelses liv låg i mina händer, att jag beslutade om den skulle leva eller dö... Men som hon mådde så hade hon inget liv, inget värdigt sådant iaf. Hon kremerades o under 2 års tid fanns hon med oss efter sin död, i en urna i mitt skafferi. Nu är hon äntligen lagd till ro, läs: utspridd, bakom huset där hon föddes o på den plats hon förmodligen mått bäst på (bortsett från min lägenhet i stan) där hon hade mamma och alla syskon med sig.
Hur hanterar man ett dödsfall som man själv beordrat? Hur går man vidare för det blir ju som ens barn? Och hur går hennes bror vidare, han som inte varit ensam en dag i sitt liv, han hade alltid haft henne vid sin sida. Så här i efterhand har jag lärt mig att djur sörjer, precis som människor, bara under en kortare tid. Det är djungelns lag - en dag är du här, nästa inte. Då trodde jag att han skulle sörja ihjäl sig, men nånstans tror jag dom både kände på sig vad som skulle ske då dom var extra gosiga med varandra sista dagarna. Han letade och letade efter henne då hon inte fanns med oss längre och jag klarade bara av hans sökande i några dagar till jag bestämde mig för att skaffa en ny sambo åt honom. Då hittade jag Xuxa - i en annons på Blocket. Hon visade sig vara en långsmal kattjej på 6 månader med en svans som såg ut som en daggmask. En bra ålder då jag inte ville att Squees skulle mosa nån stackars liten unge. Idag är dom polare. Dom är som vilket annat par som helst. Dom bråkar, dom pussas, dom busar, dom slåss... Ja, det sistnämnda är kanske inte "som vilket annat par som helst", men, jaja... Xuxa blev 3 under midsommarhelgen och Squees blir 4 i helgen tror jag minsann. Det har inte varit många tråkiga stunder med dessa knasbollar i mitt sällskap.
Namn: Squeesy "Bubblan/Tass" Ramstedt. Momme o moffe kallar mig för Gråern'.
Jobb: 7-sovare / matskaffare
Dyrkar: Marken matte går på o lyder (oftast) hennes minsta vink. Jag är ständigt vid hennes sida och kommer 98% av gångerna hon lockar på mig.
Bästa leksak: Min påsleksak som matte gjorde när jag var liten, o som på något mirakulöst sätt fortfarande lever, och mina gröna, väldigt manliga, puffiga glitterbollar.
Hobbys: Jag jagar gärna, dock med delade resultat, och är den som alltid delar med mig av mina byten till min älskade matte som tar emot gåvorna med lite mixade känslor.
Sämsta sidor: Har mellan varven ett humör som heter duga o en gnällröst som inte går av för hackor som jag gärna använder när det är oooooerhört synd om mig... Som den typiska kille jag är, säger matte...!? Under mina sämsta dagar har jag boxat till min dumma matte vilket lett till att hon skällt ut mig, jag i min tur har gjort krabbhopp mot henne (hopp med kroppen i sidled typ) och fräst högt o argt vilket sen har lett till att jag har förvisats ut på gården eller ut ur rummet, men som tur var är jag inte långsint så snabbt låter jag matte förlåta mig o vi blir bästisar igen
Special skills: Dricker aldrig med tungan - doppar alltid tassen i skålen o slickar av den. Kan sova i hur många konstiga formationer som helst!
Värdelöst vetande: Tycker inte om bitarna i burkmaten utan slickar bara av gelén. Äter inte heller fisk, skinka, ost, korv eller något annat matigt. Älskar alkoholhaltiga drycker, lussebullar och smör.
Namn: Xuxa "Xnooxan" Ramstedt. Momme o moffe kallar mig för Svarta. Mitt namn kommer från en spansk tvserie om Prinsessan Xuxa, så självklart ska alla behandla mig som en prinsessa. Namnet betyder dock "Lilja", blomman som står för renhet, frid, uppståndelse. Ljusets och livets blomma.
Kattdrag: Sker saker så är det på mina villkor. Ska det mysas så kommer jag o lägger mig tillrätta när det är läge. Jag jagar så ofta jag kan o delar aldrig, ALDRIG, med mig till NÅGON av mitt byte. Finders keepers är mitt motto!!
Favoritord: MATA MIG!!! Att jag sen snackar mer än min matte kanske ingen kan tro, men ja har många åsikter o älskar dom flesta orden som går yttra. Varje morgon berättar ja om nattens äventyr medan jag snurrar maniskt runt folks ben - medan dom är i rörelse. Dom tror det är av kärlek, jag försöker fälla o döda dom men det verkar uppenbarligen inte gå vägen eller förstås.
Hobby: Ligger gärna nattetid och pillar upp garderober och sopdörren under diskhon.
Bästa leksak: Jag ääääälskar mina leksaksmöss!!! O studsbollar... O mjölkpaketsflärpar...
Special skills: Jag har ett hjärta av guld o gör inte en fluga förnär. Jag är den som sitter på avstånd o beskådar folk som kommer till Mitt hem, men då Squees snusat på besöket o insett att dom är lika ointressanta som alla andra tvåbenta tar jag över o charmar byxorna av folket med att hoppa upp i knät på dom o markera mitt revir genom att lämna en gedigen hårmängd över hela gästen. Ingen kan låta bli att älska Mig!!
Värdelöst vetande: Jag har inget lokalsinne!! Går vilse i min egen kattlåda om den flyttas från en sida badrummet till den andra.
Det var lite om dom... Deras upptåg kommer säkert att nämnas framöver då dom har en tendens att hamna i trubbel, precis som sin matte. Och kom ihåg: People that hate cats will come back as mice in their next life.
Jag har katt. KattER för att vara mer bestämt. Två. En kille o en tjej, Squeesy o Xuxa, för att vara om än mer specifik. Dom bryr sig inte om att dom nämns här sa dom så dom är väl 2 av dom få som faktiskt har sina riktiga namn...
För 4 år sen, ganska prick idag så föddes ett gäng kattungar hos en arbetskamrat. Tanken att skaffa katt hade väl egentligen inte funnits någonsin men upp ur det blå bestämde jag mig för att ta en, så klart den som låg överst på högen av ungar när dom skickade bilder på den stolta mamman Maja o hennes kull. Han stog ut ur mängden med sin silveraktiga gråfärg. Ju äldre dom blev desto närmare kom hemfärden. Det slutade med att han fick ta med sig en syster hem till mig också, Sweetie. Deras uppväxt var bra. Dom frodades o var innekatter av ytterst dålig rang. Squees sprang mest längs mitt balkongräcke o jagade duvor o skräcken som infann sig när jag en dag märkte att dom tagit sig ut ur mitt sovrumsfönster o var på taket o jagade fåglarna som var nästan dubbelt så stora som dom, var inte att leka med!
Ja, livet som djurägare är aldrig tråkigt. Det har varit några akutresor till veterinären då dom lyckats med än det ena ,än det andra. Jobbigast var det ändå när jag bestämde mig för att ta bort Sweetie. Hon hade alltid varit en speciell katt, men när hon blev mer o mer reserverad o uppenbarligen mådde sämre o sämre så var det med tungt hjärta jag beställde tid hos veterinären för avlivning. Jag avbokade... Och bokade igen... O avbokade... Det slutade med att jag till slut gav min dåvarande kille order när jag skulle jobba ett extra pass att han fick avliva henne - när jag kom hem skulle hon vara i katthimlen. Det var dock under hårda orders att det fick inte blöda, det fick inte kännas, det skulle gå snabbt, hon fick inte vara rädd, det skulle vara smärtfritt på alla sätt... Hon somnade in tryggt i sin bur med sin favoritleksak efter en festmåltid på sängen. Det var ett fruktansvärt beslut. Det värsta jag fattat i hela mitt liv. Att en annan varelses liv låg i mina händer, att jag beslutade om den skulle leva eller dö... Men som hon mådde så hade hon inget liv, inget värdigt sådant iaf. Hon kremerades o under 2 års tid fanns hon med oss efter sin död, i en urna i mitt skafferi. Nu är hon äntligen lagd till ro, läs: utspridd, bakom huset där hon föddes o på den plats hon förmodligen mått bäst på (bortsett från min lägenhet i stan) där hon hade mamma och alla syskon med sig.
Hur hanterar man ett dödsfall som man själv beordrat? Hur går man vidare för det blir ju som ens barn? Och hur går hennes bror vidare, han som inte varit ensam en dag i sitt liv, han hade alltid haft henne vid sin sida. Så här i efterhand har jag lärt mig att djur sörjer, precis som människor, bara under en kortare tid. Det är djungelns lag - en dag är du här, nästa inte. Då trodde jag att han skulle sörja ihjäl sig, men nånstans tror jag dom både kände på sig vad som skulle ske då dom var extra gosiga med varandra sista dagarna. Han letade och letade efter henne då hon inte fanns med oss längre och jag klarade bara av hans sökande i några dagar till jag bestämde mig för att skaffa en ny sambo åt honom. Då hittade jag Xuxa - i en annons på Blocket. Hon visade sig vara en långsmal kattjej på 6 månader med en svans som såg ut som en daggmask. En bra ålder då jag inte ville att Squees skulle mosa nån stackars liten unge. Idag är dom polare. Dom är som vilket annat par som helst. Dom bråkar, dom pussas, dom busar, dom slåss... Ja, det sistnämnda är kanske inte "som vilket annat par som helst", men, jaja... Xuxa blev 3 under midsommarhelgen och Squees blir 4 i helgen tror jag minsann. Det har inte varit många tråkiga stunder med dessa knasbollar i mitt sällskap.
Namn: Squeesy "Bubblan/Tass" Ramstedt. Momme o moffe kallar mig för Gråern'.
Jobb: 7-sovare / matskaffare
Dyrkar: Marken matte går på o lyder (oftast) hennes minsta vink. Jag är ständigt vid hennes sida och kommer 98% av gångerna hon lockar på mig.
Bästa leksak: Min påsleksak som matte gjorde när jag var liten, o som på något mirakulöst sätt fortfarande lever, och mina gröna, väldigt manliga, puffiga glitterbollar.
Hobbys: Jag jagar gärna, dock med delade resultat, och är den som alltid delar med mig av mina byten till min älskade matte som tar emot gåvorna med lite mixade känslor.
Sämsta sidor: Har mellan varven ett humör som heter duga o en gnällröst som inte går av för hackor som jag gärna använder när det är oooooerhört synd om mig... Som den typiska kille jag är, säger matte...!? Under mina sämsta dagar har jag boxat till min dumma matte vilket lett till att hon skällt ut mig, jag i min tur har gjort krabbhopp mot henne (hopp med kroppen i sidled typ) och fräst högt o argt vilket sen har lett till att jag har förvisats ut på gården eller ut ur rummet, men som tur var är jag inte långsint så snabbt låter jag matte förlåta mig o vi blir bästisar igen
Special skills: Dricker aldrig med tungan - doppar alltid tassen i skålen o slickar av den. Kan sova i hur många konstiga formationer som helst!
Värdelöst vetande: Tycker inte om bitarna i burkmaten utan slickar bara av gelén. Äter inte heller fisk, skinka, ost, korv eller något annat matigt. Älskar alkoholhaltiga drycker, lussebullar och smör.
Namn: Xuxa "Xnooxan" Ramstedt. Momme o moffe kallar mig för Svarta. Mitt namn kommer från en spansk tvserie om Prinsessan Xuxa, så självklart ska alla behandla mig som en prinsessa. Namnet betyder dock "Lilja", blomman som står för renhet, frid, uppståndelse. Ljusets och livets blomma.
Kattdrag: Sker saker så är det på mina villkor. Ska det mysas så kommer jag o lägger mig tillrätta när det är läge. Jag jagar så ofta jag kan o delar aldrig, ALDRIG, med mig till NÅGON av mitt byte. Finders keepers är mitt motto!!
Favoritord: MATA MIG!!! Att jag sen snackar mer än min matte kanske ingen kan tro, men ja har många åsikter o älskar dom flesta orden som går yttra. Varje morgon berättar ja om nattens äventyr medan jag snurrar maniskt runt folks ben - medan dom är i rörelse. Dom tror det är av kärlek, jag försöker fälla o döda dom men det verkar uppenbarligen inte gå vägen eller förstås.
Hobby: Ligger gärna nattetid och pillar upp garderober och sopdörren under diskhon.
Bästa leksak: Jag ääääälskar mina leksaksmöss!!! O studsbollar... O mjölkpaketsflärpar...
Special skills: Jag har ett hjärta av guld o gör inte en fluga förnär. Jag är den som sitter på avstånd o beskådar folk som kommer till Mitt hem, men då Squees snusat på besöket o insett att dom är lika ointressanta som alla andra tvåbenta tar jag över o charmar byxorna av folket med att hoppa upp i knät på dom o markera mitt revir genom att lämna en gedigen hårmängd över hela gästen. Ingen kan låta bli att älska Mig!!
Värdelöst vetande: Jag har inget lokalsinne!! Går vilse i min egen kattlåda om den flyttas från en sida badrummet till den andra.
Det var lite om dom... Deras upptåg kommer säkert att nämnas framöver då dom har en tendens att hamna i trubbel, precis som sin matte. Och kom ihåg: People that hate cats will come back as mice in their next life.
Kommentarer
Trackback
