~JustNelicious~

...och ikväll är en sån kväll...

Min pappa genomgick en operation när jag var yttepytteliten o under hans sjukdomstid skickade min mamma en dikt åt han så han skulle må bättre o känna hennes kärlek. Samma dikt fick jag av min allra första kärlek... Den passar in så väldans just i natt... Så här kommer den, för er som inte redan kan den:

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här !

Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag,
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll skall jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag.



Ingen anledning... Det slog mig bara att citera den dikten när jag cyklade hem i natt från en kväll ute med mina tjejer... Eller med mina nära o kära... Och månen lyste från en kolsvart himmel... Den är vacker... Den är kärleksfull... Den säger en hel del... Den förklarar vad jag vill ha...

Kommer jag att hitta det jag letar...??