We make our friends. We make our enemies. But God makes our next-door neighbour.

Min granne ska flytta... Min surgranne!! Hon som kräver att Skebo ska kapa träd för hennes skull... Hon som skällde ut en liten tant som fick sätta upp ett staket med en viss sorts pinnar när hon inte fick det... Hon som hävdar att mina katter varit inne o kissat på hennes köksbord... Trots att hon har 2 hundar o mina katter HAAAAAAAAAAAATAR hundar o flyr fortare än blixten när dom ser en. Hennes karl har som grädden på moset gått o blivit äcklig. Jag har tyckt han har sett sympatisk ut men nu har jag ändrat mig... Jag tror han tänker våldta o mörda mig... Jag är inte paranoid alls, jag bara känner det på mig. Och en kvinna har ju ett sjätte sinne för sånna här grejjer... Eller?? Jag har legat ute i dagarna två o solat på gräsmattan o njutit av livet o han har glidit förbi, sakta, sakta, sakta, i bil o till fots. Stirrat, stirrat, stirrat. Hallå!! Så het är jag INTE i bikini kan jag säga!! Märkligt hur man kan ändra uppfattning om en person så där så dom blir till ett läskigt monster!! :S



Tillbringade dagen med att surra med en annan granne som jag "delar gräsmatta med". Hon är trevlig. Hon gillar mina katter o dom gillar henne. Xuxa gillar henne extra mycket efter att hon fick snusa på hennes sköldpadda... Kanske skulle skaffa en som Xuxa kan få leka med för hon blev som besatt... Märkligt!! Men då är hon kvinna så jag ska inte spekulera djupare i det hela, det slutar aldrig väl!!



Kvällens funderationer??


Har inte så många faktiskt... Känner mig lite uttömd... Hade dock en väldigt märklig start på min dag så en åsikt har jag - om sms. Eller start på dagen?? Vet inte vad man ska kalla det när man slutar jobba kl 7.15 på morgonen o ska då gå o sova. Squees tyckte att jag sovit nog länge o på sitt sedvanliga sätt kom han o satt klorna i min arm för att:

A.) Få mat.
B.) Få kärlek.
C.) Få mat.
D.) Få sällskap på promenaden runt kyrkan.
E.) Få mat.
F.) Jävlas.
G.) Få mat.

Jag var mitt inne i ett husköp i min dröm o var inte alls sugen på att vare sig:

A.) Ge han MER mat - skålen var full!
B.) Ge kärlek.
C.) Ge han MER mat - skålen var fortfarande full!
D.) Gå runt kyrkan.
E.) Ge han ännu MER mat - skålen var full!
F.) Ha en fullifankatt i min säng.
G.) Ge han MER mat - han VET att burkmat får man på kvällen o enbart på kvällen!!

Så jag kastade ett snabbt öga på min mobil - halvt sovande, halvt vaken - noterade att:
1.) Det var på tok för tidigt för att vakna.
2.) Jag fått ett sms från min Otippade vän...
 
...o sen var jag inne i dimman igen för att avsluta husaffären jag var uppe i (nej, inte Drömhuset men dock ett hus i samma "by"). När jag sen - åter igen - blev väckt av min uppmärksamhetstörstande katt så kollade jag igen på mobilen. ÅH!! Ett sms!! Så trevligt!! Jag läste det o sen väcktes ett minne till liv... Hade jag inte fått ett till sms tidigare oxå?? Jodå! Där lyste Otippade vännens namn upp min skärm o jag läste messet som löd "Har du blivit husägare än?". Jag mindes ju drömmen men såg med fruktan att det var en "Duharsvaratpådethärsmsetpil" vid sidan av det o jag gick med panik in i min skickat-box o till min förskräckelse så såg jag det där, JAG HADE SVARAT!!! Vad jag svarat?? "Yes!! Dock inte drömhuset... :(" HERRE GUD!!! Jag hade "Sovitochsmsat"!! ÄR DET MÖJLIGT?!?!? Hur 17 kan man svara på ett sms o sömnen??!!? Och med en fet lögn dessutom!!?? Det blev snabbt ett till mess där jag så klart fick be tusen ggr om ursäkt för vad jag gjort men det togs emot med, vad jag förmodar var, ett leende och "Hahaha... Du är lite kul du ;) Hoppas jag inte störde din skönhetssömn för mycket!". Vad svarar man på det?? Ehm... "Näe, det gjorde du inte för jag minns ju inte ens att jag messade dig!!" Det kan ju få vem som helst o känna sig omåttligt betydelsefull!! NOT!! Så jag gled undan med nått annat dravel... :o)



Så varför händer det där?? Vad är det med mobilen som gör den så... Så... Så... Beroendeframkallande?? Jag vaknade med mobilen - i sängen!! Hur ofta hände det när man hade vanlig väggfast telefoni att man hade DEN telefonen i sängen?? Jag köper nånstans fylletext o fyllesamtal. Vi har alla gjort dom o vi har alla fått dom. Är det VERKLIGEN en såååå dålig grej?? Jag har blivit glad när jag fått mess o samtal - fast jag blir ju alltid glad över sånt iofs... Visst, ibland vaknar man o går igenom telefonen o tänker "DEAR LORD!!! WHY?!?!?!". Men hittills har jag inte förstört något för någon annan så jag tror inte jag är sååå farlig... Med rejäl betoning på TROOOOOOOOR. Vi får väl se efter festen imorgon kväll - den första på hemmaplan på gud vet hur länge - med inkluderad utgång, hur mycket sattyg jag kommer att ha hunnit med under den kvällen. Jag tycker ändå lögnen imorse var värre än mina ärliga fyllemess alla dagar i veckan...

Undra hur många fyllemess o samtal man INTE fått för att kompisarna satt P för det hela...???


Att vara smart hela tiden...

...är slitsamt, för då är det vad folk förväntar sig av en. Är man det bara ibland har dom inte så höga krav...

O natt bevisade jag att jag är klockrent supersmart!! Jag borde få fribiljett o VIP-pass till Mensas HQ. Det var dock tidigare i natt. Nyss återgick jag till mitt vardagliga jag o tänkte ett steg för långt... Vilket sen visade sig vara ett steg för kort. Så jag raderade bilder från tidigare bloggar. Oerhört onödigt då dom med ens blev så tråkiga, men nu har jag lärt mig att bilder stannar inte i bloggen om dom inte finns med i bloggens grundsida. Här kommer därför bilderna som försvann, i samlar trupp.

Ang mina buskiga ögonbryn som såg ut som larver?? Så här var det dom såg ut:



Dom högklackade stövlarna var typ sånna här...



Huruvida mascara o övrigt smink gör skillnad eller ej...



Kvinnliga hormoners logik påminner om dessa snyggt dragna ledningar...



Gällande PMS...



Härmed lovar jag och svär att jag aldrig mer ska radera nått från min blogg ever again!! Eller försöka vara Mensa-smart kl 03.27!! :oD

Nackdelen...

...med dom som är yngre är ju att dom inte minns fantastiska låtar som denna... Men undrar lite stilla om nån annan än jag faktiskt hört den?? :o)

Vilket som - Det här är tvättäkta "Görablandbandochsittaochgråtaöverolyckligkärlek" från det makalösa musikåret 1988!! Take a trip down Memory Lane, eller Discovery Lane om det är ny musik i dina öron... :o)

Plötsligt händer det!!

Som jag väntat på den här stunden!! Imorse hände det äntligen!! Dock blev scenariot inte exakt som jag väntat mig... Jag tänkte mig en läckerbit, typ McSteamy, i rimlig ålder (känner mig mindre o mindre kräsen gällande både ålder OCH vad som EGENTLIGEN är läckert), hyffsat avklädd (less is more), i min säng (enklast där) - for my pleasure only (och MIN enbart!!). Istället blev det en oläcker medelålders karl i grått arbetsställ (inte ens ett sexigt sådant a la polis/brandman) med en laptop i högsta hugg... Varken läcker, i rimlig ålder, avklädd eller for my pleasure. Visst, han var delvis i sängen (iaf laptopen balanserade på fotänden), men Njet!! Summan av kardemumman är att felet på mitt internet inte sitter i AllTele eller SkeKrafts mojänger, det är tydligen fel nån annanstans. Nu ligger det i Skebos händer att styra upp uppkopplingen... Tills det är fixat får jag stilla mina blogglustar på jobbet. Det i sin tur leder till att jag inte vet hur bloggarna ser ut, men bare with me, por favor!!


Vad jag spekulerar om i natt?


Ålder!!


Vad är det som gör att det är ok som 37-årig karl att ha ihop det med en 26-årig tjej utan att någon direkt höjer ett ögonbryn?? Tvärtom o man är en Bunnyboiler, en Cougar, ja, en snusktant... Folk säger att man inte ska bry sig om åldern men hur f*n kan man göra annat när så mycket snack kretsar just runt ålder!! Fega Xet är ju yngre än mig. Det störde mig inte åldersmässigt sett, bara mognadsmässigt sett... Men när man är uppvuxen i en familj där Mamsen o Papsen varit gifta i 35 år o det råder 5 års åldersskillnad (M är äldre än P) så borde jag ju faktiskt inte stirra på ålder alls då dom är ett levande exempel på hur bra det kan gå. Min kusin har en betydligt äldre kvinna o Mamsen använder dom som exempel varje gång EnVissNågon kommer på tal. Hon står fast vid att dom är det lyckligaste paret hon vet o jag är böjd att hålla med o iomd hävdar hon att jag inte ska stirra på åldern. Bara att Mamsen vet om EnVissNågon är stort då jag inte berättar nämnvärt mycket om mina "flings" för henne, allt för att inte ge henne en hjärtattack riktigt än...  




Vad anses då som ok?? Är kärleken verkligen blind?? Jag skiter fullständigt i folks partners o deras ålder. Har flera vänner vars killar är äldre, dock inte i närheten lika många där tjejen är markant äldre. Vad beror det på? Är det omvärldens syn på åldersskillnader eller gör Dom som Jag o ser Siffror istället för Personen och man räds någonstans över Vad folk ska tycka/tänka/tro o fegar ur? Det finns två killar i mitt liv som är yngre... 7 (McImpossible) vs 9 (EnVissNågon) år yngre. Huruvida McImpossible o jag skulle bli ett bra par råder det ingen tvekan om. EnVissNågon har jag hållit på rejält avstånd under alla dom år han funnits i mitt liv, för funnits där har han, med besked. Länge! 5 år för att vara mer exakt!! Och det fascinerar mig. Jag beundrar han!! Visst har tjejer kommit o gått i hans liv, och visst undrar jag vad som skulle hända om jag bara sket i allt o gav han en ärlig chans, men som jag ser det så vill jag inte ta hans "ungdom" ifrån han. När han så här om veckan ringde o ville ha tips o råd om huruvida han skulle köpa hus eller lägenhet så började ju huvudet gå på högvarv.

Hus...

HUS?!?

HAN ÄR 23!!

Mamma drogs in i debatten som pågick å det häftigaste i mitt huvud o hon sa "-Bara för att Din dröm är att resa jorden runt och se världen så betyder det inte att det är allas dröm!". Hatar att erkänna det, men jo, hon har rätt. Jag har bara så svårt att se det - att Skellefteå med dess invånare kan ge en detsamma som resten av världen kan.


Åldern må då vara en sak, men vad med barn, hund, hus på landet osv... Vilken, om någon, av dessa "bunniesar" är Där, PÅ RIKTIGT?? Min klocka tickar på och jag blir inte yngre medan dom har livet framför sig. McImpossible har jag gett upp utan strid då vi inte befinner oss på samma plats i livet, inte ens i samma stad... Det skär i mig då han är enastående... Men han utbildar sig, vill resa när han är klar, vill ha en karriär... Mycket av det som jag själv velat och har gjort har han kvar. Jag vill inte vara den som hindrade en människa från att leva ut sina drömmar för jag tror inte att en återhållen människa kan vara en lycklig människa i långa loppet. Drömmar är till 95% till för att levas ut och man växer och blir en större, starkare och lyckligare människa av det. Faktumet består dock att kemin finns där... Den skrämmer mig nästan när vi ses och har i 2 års tid rört om i mitt huvud, sen första gången jag pratade med han, och därefter vid varje möte... Men hur säger man till hjärtat det hjärnan insett - Det är inte tänkt!! Bara att jag gett mig själv mer hän till han än till EnVissNågon kanske säger sitt... Men situationen består... Och såvida ingen uppfinner en tidsmaskin är det kört, eller är det det?! Kan det vara så att mitt undermedvetna bara sparar det bästa till sist... För av dom två är jag säker på en sak och det är att EnVissNågon skulle vara fantastiskt bra FÖR mig... Frågan är bara hur bra Jag skulle vara för Han??



Så, ja... Det återstår väl bara några saker att göra.

1.) Slå av klockan.

2.) Vakna upp!
3.) Tänka logiskt.

4.) Vara realistisk.
5.) Skiter det sig - Börja spela boule med dom andra i min ålder!!


Men vad med drömmarna... Ska man kasta hjärtat o chansa??

Perfekt exempel...

...där den inre skönheten inte kommer till sin rätt för det yttre står i deras väg. Tack o lov såg någon igenom allt och lät dom komma fram i rampljuset, och världen blev med ens en vackrare plats!!


Hans stämma är inte bara en av dom vackraste som finns, texten är dessutom så oerhört genomtänkt!!

If you could pick and choose from the top of the shelf
It wouldn't work 'cause you'd be aiming too high
You wanna find someone alike
For you...

En som jag skulle nobba rakt av om vi möttes på ett dansgolv, men bittert skulle ångra, är denna fantastiska man:


Vilken takt, vilken dansglädje, vilken utstrålning, vilken förningsteknik!! GO JOHN!!!

The problem with beauty is that it's like being born rich and getting poorer...

Nattens lååånga tankeställning:


Det yttre... -What's up with that??

Varför stirra sig blind på ett skal? Varför döma en person efter utsidan - allt från frisyr, skor, jacka, näsa, kalaskula...?? Jag ställer mig främst i kön o erkänner att jag är oerhört ytlig. Inte till den grad att jag måste sminka mig för att gå ut med soporna eller raderar folk från Facebook för att dom har lagt på några extra trivselkilon, nej då! Men jag är snabb att döma... Särskilt dom som jag ser som en potentiell partner. Och dom, om nån, ska man nog vara extra försiktig med att syna med lupp. Jag menar - hur perfekt är Jag 365 dagar om året, 24 timmar om dygnet?? LÅÅÅÅÅÅÅNGT ifrån!! Jag knallar runt i skitigt hår, kläder med en chokladfläck sen gårdagens frossarkväll, trosor som nog sett sina bästa dagar och ögonbryn som närmast kan liknas med ludna larver och det UTAN att gå närmare in på Min kalaskula... Tänker jag då under en tripp till affären att "Oj, va folk tycker jag ser ovårdad ut?" - Javisst!! Men snabbt infinner sig tanken "-Orka bry sig!!" Varför ska jag sminka mig för att fara på Ica o handla en onsdagkväll när jag gått hemma o softat hela dagen? Varför ska jag ta på mig galaklänning för att fika med vännerna på Waynes? Varför ska jag jogga iklädd senaste träningsmodet när mina gamla Pumabyxor funkar exakt lika bra?! Vill jag inte att folk ska tycka om mig för Den jag Är och inte för Hur Jag ser ut?? Självklart!! Varför gör då inte jag det?? :o.


Min vän BF tänkte i samma banor en gång - varför sminka sig bara för att man ska på Maxi en sväng?? Väl där mötte BF en gammal fling, en "What if?-kille", en sån man alltid kommer att undra "Vad hade det kunnat bli??" när man ser... Och vem stog vid hans sida om inte hans fru o deras barn. Frugan tillhör utseendeeliten - uppstassad till tänderna med perfekt hår, smink, kläder och som grädden på moset - högklackade stövlar!! BF sprang snabbt förbi för att inte behöva jämföra sitt osminkade ansikte, sin inte fullt lika långa lekamen och sin mysklädestäckta kropp med Elitfrun. Varför?? I mina ögon är BF alltid en enastående vacker person just för att hon är den hon är. Inget smink i världen eller några som helst högklackade stövlar skulle någonsin få mig att se på henne på något annat sätt. Och vad säger att denna What If-kille tänker annorlunda? Varför inte tro att hennes härliga skratt, hennes kloka ord och hennes beundransvärda sätt var det som gjorde Henne Speciell och Vacker under deras flingperiod - och fortsatt gör det än idag?? Det hon beklagade sig mest över efter incidenten var att hon var kort... Hon ville så gärna vara lång! Jag förklarade att vi som är "lite längre" inte alltid tycker det är så kul heller. Hur många killar kan svepa upp mig o galoppera iväg med mig hängandes över axeln som dom gör så roligt o gulligt på film?? INTE NÅN!! Ja, möjligtvis Världens starkaste man, men hur många sånna finns det då?? :o.


Nog har det varit gånger man snabbt kört ner på stan för att bara köpa en liten grej o under dom 10 minuter man varit där har man sprungit in i "Exetsomjagalltidvillvaraenslåendeskönhetinförsåhanskakännaliteångestförhandumpademig" eller "Hansommanaldriggavenchansförhanhadetöntigaskormensenångratattmandömdesåhårtochnualltidundrarvaddetkunnatbli", och ibland, perfekt nog, båda två. Man har piskat sig själv gul o blå för att man just Den dagen inte bemödade sig med iaf lite mascara. Men vad säger att exet skulle se på en o tänkte "Vilket magnifikt exemplar - dumma jag som dumpade henne" när det sällan är just en persons smink eller frånvaro av smink som raserar ett förhållande och tömmer en person på känslor. Och What If-killen som man inte gav en chans, ser han på en annorlunda?? Han tänker kanske "Puh! Tur det inte blev nått där, hon ser ju inte klok ut utan smink!!", men jag tvivlar. Han tänker nog inte så mycket alls. Vad vet jag??


Mascara hit eller klackeskor dit så gör det, när det väl kommer till kritan, ingen skillnad. Personligen MÅSTE jag styra upp mina krav, eller kanske styra NER dom o inte vara så förbenat petig. So what om killen har joggingskor till vardags?? Är det hela världen?? Spelar det EGENTLIGEN någon roll om jackan är grön eller svart?? Vad gör det för skillnad om hela världen tycker att personen i fråga är det snyggaste som går på två ben om han inte har något extra innanför pannbenet?? Vill man ha ett skal eller vill man ha ett innehåll?? Vad varar längst? När jag tänker tillbaka på det jag haft så var mitt bästa förhållande of all times det jag hade med JP när jag jobbade utomlands. Mitt ideal är, och har till 98%, varit oavkortat 1.86 o mörkt, vältränad o toksnygg - men inte särskilt genomtänkt alla gånger. JP däremot var blond, jämnhöjd med mig, hår på bröstet så väl som några fjun på ryggen, han var engelsman och INTE vad jag faller för till vardags då han också klädde sig som en engelsman - behöver jag gå vidare in på det folkens, alla har sett "sånna" på charter antar jag...?? Kanske ska jag börja se mig om efter det igen?? Jag såg inte På han utan Genom han, jag såg det Inre. Nej, han var absolut inte ful, men han var raka motsatsen till mitt ideal men hans skönhet kom från hans sätt, inte från bra gener... Måste nog börja göra som min Musikervän sa, "Se på hur killen beter sig från dom han inte vill ha något från!", för vem är man mest ärlig mot, den som man vill få i säng eller den som är ens vanliga, hederliga vän??


Undra hur många som inte gett Mig en chans för jag varit för kort, lång, tjock, smal, korthårig, långhårig, mörk, ljus, klädd i kjol eller byxor...??


Gränslös...

...är Mia Michaels. Koreografen till det vackraste dansnumret jag någonsin sett. Och ja... Jag har gråtit till det här idag, och så otroligt många andra gånger... :o)

Njut... Av skönhet, grace och dans på högsta nivå...


Hormoner!! Eller är man labil?

Åh!! Vissa dagar går man igång på vad som helst. Inte går igång - gåååår igåååång  ;o) - utan vad som helst kan trigga igång ens tårkanaler. Det går kanske skylla på att jag jobbat natt o inte sovit så mycket. Det går skylla på att man ätit konstigt idag. Det går skylla på PÖS/PMS/PHS, men framför allt går det skylla på hormoner!! Hormoner är ett fenomen som kan driva vem som helst till vansinne. Killars hormoner styr dom i en riktining o en riktning enbart - framåt, men för en tjej... Det går likna vid en elledning. Killar har en, två, max tre olika ledningar . Dom är simpla, enkla o rak på sak. Mat. Sömn. Sex. I varierad ordning.

Tjejer å andra sidan... PUH!!! Var finns logiken?? Var finns förståelsen för sin egen hjärna? Var finns det sunda förnuftet? Visheten? Åren av lärdom? Man förlorar allt grepp om verkligheten o killarnas simpla tre ledningar är en fis i rymden motför våra elkabelshärvor á la diverse asiatiska länder... O just när man tror sig ha kontroll så tvärvänder allt o man är på botten igen... Dom märkligaste saker triggar igång en o ännu märkligare saker får en att abrupt avbryta tåraflödandet. Datingprogrammet The Bachelorette får mig att gråta floder medan vackra o smått sentimentala foxminnen får mig att sluta!! :o.




En sak som fått mig att gråta krokodiltårar idag är att världens bästaste Exet är såld... Min brors ultrafina Grand Danoiskille. Jag älskar min bror, han är oftast underbar, men tyvärr inte alltid så tänkt, så när hans 9-åriga son ville ha en hund köptes en hund, men inte till min brorson, utan till min bror. För vilken 9-åring önskar sig en 100 kilos Grand Danois lixom?? När min Otippade vän frågade varför han skulle sälja han och påpekade att en hund minsann ALDRIG glömmer... Då var det ju kört!! Där satt jag på sängen med dåligt samvete o kände skam för att inte Jag kunde ta hand om honom och tårarna bara sprutade. Helt orealistiskt - jag vet!! Men åter igen - hormoner!! En vanlig dag hade jag sett det logiska i det hela - att det var ett bra beslut av min bror och det faktum att Exet hamnade hos ett trevligt par på landet med stor hundvana, utställningsintresse och en Bichon Havanais som han får leka med dagarna i ända gör saken helt fantastisk o han kommer att få det makalöst bra. Ännu bättre är det så klart om man får hälsa på han... Vilket jag ABSOLUT tänker göra. Jag kan inte ge upp mitt styvbarn bara så där upp ur det blå - då hundar aldrig glömmer!! ;o)


Dagens fråga lyder:
KAN och FÅR man skylla på hormoner?? Hur mycket kan vi tjejer komma undan med med just Den ursäkten? Alla med bröst o en Hemlighet VET vad jag pratar om - så vad säger ni systrar?? Hur långt får vi gå?? Killar - Hur mycket står ni ut med?? Och hur väl förstår ni killar att hormoner finns i vår kropp 365 dagar om året, inte bara under några dagar varje månad. Precis - HEEEEEEEEELA tiden!! Så är vi griniga behöver det faktist inte vara PMS, det kan bara vara vanliga, hederliga lagomjävliga hormoner som spökar i våra kroppar.

Med fruktan minns jag när jag bodde med Bästa Xet o jag skulle testa några nya p-piller... Det han fick stå ut med under dom månaderna är inte nått jag önskar på min värsta fiende!! Follimin hette pillren... Och dom tog mitt vanliga vardagsjävliga jag o formade mig till ett obscent, okontrollerbart monster.
Så killar - är det värt att ha en labil flickvän för att få skjuta skarpt in i Hemligheten utan följder o konsekvenser eller kan Ni tänka er att bära ansvaret för hindrandet av fortplantning så er tjej slipper gå runt o vara en osäkrad puffra?? Visst, piller o annat hormonellt som stoppas i kroppen kan ju funka utmärkt oxå, men hormoner har vi ju ändå, oberoende av "babystoppers". Kan jag trycka chips och choklad som om det inte skulle komma en morgondag, gråta, skrika o skratta hysteriskt om vartannat utan rim och reson utan att på nått sätt behöva stå för konsekvenserna?? Och hur får vi er killar/män att verkligen förstå att vi ibland verkligen inte kan hejda oss!!?? Att man befinner sig i en utomkroppslig upplevelse där man ser sig själv utföra dom märkligaste handlingar utan att sen kunna stå för det man gjort till 100%...

Undra hur många jag skrämt livet ur under mina värsta hormonsvängningar...? :o.


För er som inte minns...

...kommer här Ini Kamoze och Hotstepper.

Lyssna, skratta, gråt, dansa o minns!! :o)

Jahaja... Då har man gått och blivit med blogg...

Det var väl aldrig tanken, men varför inte?? Jag har ju på tok för många åsikter o ett - av och till - stört liv, så varför inte ventilera det så hela den svenskspråkiga delen av världen kan läsa om det... Om det nu skulle intressera någon uttråkad stackare. Jag har ju alltid hävdat att "Snackar man skit om andra så är det för att man har för ointressant liv själv!", o ja... Läser man någon annans blogg kanske det är på samma sätt - att ens eget liv är lite halvtrist, vet inte, kan ju vara ren o skär nyfikenhet också. Läser inga bloggar maniskt utan kikar in nu o då hos vänner så jag förväntar mig väl inte att nån ska lusläsa om mitt liv heller.

Varför namnet?? JustNelicious?? Ja... Det blev mitt dansalias Nel som fick säga lite om vem jag är. Att det sen blev Nelicious är en viss Gudfaders "fel" då han i ett svagt ögonblick skickade ett sms där det stog att jag var Nelicious... För er som inte är så haj på ordvitsar så är det ju en nätt förändring på det engelska ordet "Delicious" vilket i sin tur på svenska betyder "läcker" - alltså läcker som i "Oh, den tårtan ser läcker ut!!", inte "Kranen läcker!" som nån kanske skulle kunna tro. Sen hann någon annan rackare här före mig att ta det namnet så Gudfadern hade nog snott det av nån stackare när han messade mig, men va tusan, släng dit ett "Just" före så får ni mig, "JustNelicious" - "BaraNelikat - inget mer o inget mindre"!! 

Natten och morgonens tanke lyder:
Vad är det med ungdomskärlekar? Varför etsar dom sig fast så mycket hårdare än dagens kärlekar. Nu kan man träffa nån, o sen gå vidare som om ingenting hade hänt. Att en människa för en tid delat sitt liv med en kan verka obetydligt. Betyder det då att den personen ÄR obetydlig? Varför går man så lätt vidare? Ungdomens flammor dom etsade sig minsan kvar, hårt, rejält och bestämt, utan att man kanske hade så jättemycket med personen i fråga att göra. Kanske är det just därför?? Ovissheten... Spänningen... Minnena...

Vadan denna frågeställning?? Skummade under natten på jobbet igenom mina Facebook-kontakter - vill inte kalla dom vänner för vissa är ju inte det, dom är kontakter, inget mer, inget mindre, vissa undrar man varför dom addat mig o jag i min tur undrar varför jag addade dom?? Nåja... Plötsligt dök ett ansikte upp o hips vips var jag tillbaka när jag var ungefär 18 igen. Dom blå ögonen tittade på mig från dataskärmen o tusen eldar brann till inom mig. Kärlek? Njae. Åtrå? Hmm... Intresse?? *ser frågande ut* Fascination? JA!! För dom där blå ögonen har väckt samma känsla i mig i 15 års tid!! Det där pirret, spänningen, nervositeten, hjärtklappning o en gnutta panik - han är en av dom få som får mig att tappa målföret med sin blotta uppenbarelse. Med ens står man på Baby-Etage igen, Here Comes The Hotstepper med Ini Kamoze dunkar i högtalarna, o man känner hur knäna blir gelé bara av en ointresserad o nonchalant blick kastad från hans håll mot mitt. O man var inte ens kär i han på den tiden!! HELLER!! Eller "heller"... Kär är ett ord jag inte kan sätta ihop med denna person, han fängslar mig och han har rört vid mig. Inte rört som "klämt, klappat, stukit, smekt" utan rört vid själ o hjärta. Märkligt. Egendomligt. Mystiskt. Besynnerligt. Men underbart! Att en människa kan engagera en så i dess liv utan att man egentligen känner personen. Att man under 10 års tid inte haft nån kontakt alls, men man ändå undrat nu o då "Hur har han det? Vad gör han? Hur mår han? Var är han? Är han lycklig?"... Förunderligt - men fantastiskt.

Tänk om någon där ute tänker så om mig...?

Nyare inlägg
RSS 2.0