"It's better to regret something you did...
...than something you didn't do!"
En del av mitt förflutna dök upp i mitt liv idag, McDreamy... En otroligt bra del av mitt tidigare liv... En del jag alltid kommer att värdesätta oerhört. Omän vi inte körde med fair play precis så betyder han en del av världen för mig! Det är märkligt hur vissa människor kan få en att må bara man skänker dom en tanke... Att deras ord väger in så pass mycket i livet att man faktiskt tar till sig av det dom säger och man tror på dom till 100%. Det här är en sån person. Han säger att jag är grym - och jag känner mig grym! Han säger massa saker - och jag bara suger åt mig och håller med i hans ordval! Med han är jag bäst! Det finns ingen bättre än jag! På NÅTT!! Jag äger!!! 
Hur kan människors ord betyda så olika mycket? Att mina föräldrar säger att jag är vacker är ju som deras jobb. Att mina vänner säger det är ju som deras "uppgift". :oD Att ens kille säger det är ju banne mig en lag! Men när en viss sorts människor säger det... Sånna som betyder oerhört mycket... Sånna som sett en för den man är, som gud skapade en... Sånna som man håller så varmt om hjärtat... Sånna som inte har någon sorts "skyldighet" att säga nånting alls egentligen... Jag vet av två stycken sånna personer. Deras ord värmer. Jag tar till mig, jag tar ÅT mig, jag tror, jag känner, jag håller med och jag njuter av känslan som infinner sig i mig när jag får höra orden. Personer som betytt ännu mer, som jag älskat, har fått mig att känna mig värdelös, oattraktiv, dum, otillräcklig... Men dessa två... Mmm! Mmm! Mmm!! Jag gillar det... Jag älskar hur dom får mig att må och känna mig. Men HUR kommer det sig att DOM får mig att känna så?? Borde inte dom jag älskat ha varit dom som fått mig att må så? Det hela är så ologiskt. Hur kan jag lita så blint på deras ord? 
Som McDreamy sa så har vi den märkligaste relationen som finns då ett stygn av svartsjuka uppstår när vi nämner "The apple of our eye", men samtidigt så skulle vi nog inte kunna vara ett par då vi båda vet vad vi gjort o det är som upplagt för att seriös svartsjuka skulle äta upp relationen... Men vi är grymma! Ihop... Isär... Han är grym! Med han är Jag grym! Varför? Hur? Jag vill ha ett svar!! Jag vill veta varför mina - vad jag trott varit - kärlekar inte fått mig att känna som McDreamy eller Mr Mister gör... För ska sanningen krypa fram så vet jag inte om en encounter med McDreamy skulle kunna hålla mina fingrar i styr om jag var i en relation - men kanske är det ett tecken på att jag hittills inte träffat The One... Samma med Mr Mister... Dom är så lika, fast så otroligt olika. Känslan dom får mig att känna om mig själv är den exakt samma! Här finns det för många frågor men för få svar... Det enda jag vet säkert är att dom med bara sina ord får mig att känna mig underbar, åtråvärd, sensuell, fantastisk, tillräcklig och trots deras närhet, och i vissa fall nakenhet, så skäms jag inte över några av mina fel och mina brister! Brösten blir perfekta. Magen blir platt. Benen blir vältränade. Rumpan ändrar skepnad till Buns of steel. Är inte det en fantastisk känsla så säg! Får Jag någon att känna så??
